Ska väl inleda med att dessa åsikter som jag nedan kommer presentera är baserade både på mina egna erfarenheter som förskollärare, på viss forskning (finns få studier) och självklart mina fullt subjektiva åsikter kring vilka vistelsetider som faktiskt ska gälla på våra förskolor. Vi kan väl inleda med vad som faktiskt gäller idag. I Västerås gäller följande regler: Barn till arbetslösa har rätt till 20 h/v som oftast fördelas mån-tors. Barn till föräldralediga har rätt till 15h/v som oftast fördelas tis-tors. Barn till arbetande föräldrar har rätt att vistas på förskolan den tid som föräldrarna arbetar plus restid. Detta innebära att barn till arbetande föräldrar ofta spenderar mer tid på förskolan än vad som regleras för föräldrarna med 40h i veckan.
Ska väl också förtydliga att argumentationen nedan syftar till familjer utan särskilda behov. Om ett barn är i behov av särskilt stöd eller bor i en familj som är i behov av olika typer av stöd kan barnen absolut behöva vara på förskolan mer än den tid som regleras idag.
Det börjar bli mer och mer vanligt att som politiker driva för att vi ska ha utöka tiden i förskolan. I den här inlägget vill jag presentera varför jag tycker att det är en dålig idé. Däremot är detta som mycket annat en balansgång. Att förskolan kan göra mycket gott och att forskningen är relativt entydig i att barn som går i förskolan har fördel vid skolstart jämfört med barn som inte gått i förskola. Det är däremot svårt att hitta forskning som säger hur mycket tid ett barn behöver gå i förskolan för att få del av dessa fördelar.
Vi kan väl inleda med de mer familjefokuserade argumenten. För jag är övertygad om att majoriteten av alla föräldrar är kompetenta nog att stimulera sina barn. Jag är också övertygad om (vilket också forskningen är) barn mår bra av att spendera mycket tid med sina föräldrar. Särskilt när de är små. SCB kom för flera år sen med statistik om att barnens tid med föräldrarna minskar. Kan tänka mig att det fortsatt i samma riktning. Mer och mer lämnas till förskolan att lösa och i allt för många fall spenderar barn mer tid med förskolans pedagoger än med sina föräldrar. Så kan det vara i perioder och det behöver man inte ha en moralisk uppfattning kring men när man sedan gör som exempelvis politikerna i Stockholm och ger även barn till föräldralediga föräldrar möjlighet till obegränsade tid i förskolan. När en förälder är hemma bör även ett barn få vara det.
Våra nordiska grannländer är väl de som kommit närmast svenska förskola och dess framgång för barnen. Dock har de gjort väldigt intressanta avvägningar. I några av länderna är tiden barnen få gå på förskola begränsat så att barn faktiskt inte kan vara på förskola i uppemot 50 timmar för förskolan stänger kl 17. Förskolan har också stängt vissa delar av året för att även barnen ska ha ledigt.
I Sverige har vi lagkrav på hur mycket man som vuxen får jobba och hur mycket ledigt en vuxen måste ha.
Ordinarie arbetstid och jourtid
5 §
Den ordinarie arbetstiden får uppgå till högst 40 timmar i veckan.
Veckan räknas från och med måndag, om inte annan beräkning tillämpas på arbetsstället.
Det som jag tror vi alla måste begrunda är det faktum att vi vuxna har lagen i ryggen för hur mycket vi får arbeta i veckan och om vi gör över 40 timmar får det högst vara i 4 veckor. Men detta gäller inte våra barn. Våra barn kan behöva jobba hur mycket som helst, hur länge som helst. Våra allra minsta. De har ingen rätt till semester och ingen begränsing om hur långa deras dagar faktiskt får vara.
Man pratar ofta om hur mysigt det är på förskolan när vi pratar om barnen och att barnen har det så bra. Samtidigt pratar vi ofta om arbetsmiljön för våra pedagoger. Jag får ofta frågan hur jag orkar med ljudnivån, aktivitetsnivån och livet på förskolan. Vi måste förstå att detta går samman. När jag som vuxen upplever att det är för hög ljudnivå så är det också för hög ljudnivå för barnen. När jag kommer hem från jobbet efter en dag med väldigt hög aktivitetsnivå så är det också för hög aktivitetsnivå för barnen. Det är jobbigt, tungt och tröttsamt för barnen precis som för oss vuxna. En lång dag på barnens jobb, förskolan, är också tungt för dem. De behöver också få vila och återhämta sig. Men precis som jag och många barn med mig tycker att vi har världens bästa jobb så blir man himla trött på det också.
Utökad tid för en enskild grupp som faktiskt inte behöver mer tid i förskolan är också en resursfråga. Redan idag ser vi en brist på förskollärare och vi ser tyvärr att utvecklingen går i motsatt riktning gällande barngruppernas storlek. Målet och önskan är att det framgent ska vara färre barn per barngrupp men så ser inte verkligheten ut. Att då öppna porten till att även barn till föräldrar som är hemma ska kunna ha barnen på förskolan på heltid har vi inte råd med. Det innebär en belastning som vi inte idag kan möta med rätt resurser.
De allra minst blir helt slut av diverse intryck och ljud som man utsätts för på förskolan. Att då föreslå som i Stockholm att föräldrar får ha sina barn på förskolan näst intill obegränsat tror jag är fel väg att gå. Vi måste i större utsträckning följa principen: är du som förälder hemma så är barnet hemma.
Min ståndpunkt är tydlig. Barnen behöver inte mer tid i förskolan. Om barn har mycket/mer tid i förskolan (över 20h/v) så är det inte för barnens skull utan för att föräldrarna jobbar och inte kan vara hemma med barnen. För de allra flesta råder faktiskt borta bra men hemma bäst. Jag tror även vi bör se över barns rätt till semester och vila.
Caroline Högström 