Under sommarledigheten lyssnade jag på Katarina Wennstams sommarprat. Ett sommarprat jag tycker att ni alla måste lyssna på. Med tydlig och stark röst sätter hon ord på mycket av det jag tror många går och bär på. Sommarpratet beskrivs bland annat såhär:
Författaren Katarina Wennstam tar i sitt Sommar i P1 oss med på en resa genom hopp och förtvivlan, genom framsteg och bakslag. ”Jag vill berätta för er varför jag tycker att jag måste fortsätta bråka om kvinnors rättigheter. Och varför du också borde göra det.”
Länk till sommarpratet: https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1106372?programid=2071
När jag lyssnade på hennes berättelse om hur kvinnor fortfarande döms som slampa och där bevisbördan allt för ofta fortfarande handlar om att flickan ska förklara sin klädsel eller varför hon gav en flörtig blick så väcks något i mig. Vi har kommit långt här i Sverige men vi är inte framme än. Fortfarande begränsas vi kvinnor av samhället eller oss själva. Allt för ofta i ren omtanke. Rädslan för att vara ute sent på kvällarna eller de extra tankarna kring hur vi klär oss. En sen sommarkväll på cityfestivalen? Tar på mig ett par shorts under för säkerhetssill.
Så här kan det inte vara. Så här får det inte vara.
Framtidens flickor och pojkar ska inte få höra att ”han bara tycker om dig” när han drog henne i håret.
Framtidens flickor och pojkar ska inte få höra att ”det är bara en lek” när lekar som balla balla spårar ur.
För vad lär vi då barnen? Vilka framtida vuxna skapar vi då?
Framtidens flickor och pojkar ska inte behöva känna skam för att ha blivit utsatta för övergrepp. Den som utsätter andra är den som ska bära skammen.
Caroline Högström 